Just nu känns det som det inte kommer ut något extra på AOR-marknaden. Det som dyker upp är lite lagom lättsamma och trallvänliga produktioner. White Widdows senaste är inget undantag över huvud taget. Detta är det Australiensiska bandets andra platta och den lämnar mig ganska oberörd. Bandnamnet kan tyckas en aning märkligt eftersom White Widdow är en inhemsk variant av cannabis. I och för sig är det bättre att försöka komma i stämning av musik i stället för att använda illegala droger.
Tyvärr kan inte låtarna på Serenade hjälpa till att uppnå någon form av berusningseffekt. Det är inte dåligt, men inte heller speciellt bra utan bara relativt slätstruket. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som är fel. Det finns bra melodier med schyssta keybords, snyggt gitarrspel och hygglig sång.
Det är lite 80-talskänsla över hela produktionen med kraftiga Def Leppard-influenser. Och just det är inte så konstigt eftersom Grand Designs frontman, Pelle Saether har mixat och mastrat. Även dom har som bekant en rejäl dragning åt det hållet. Några användbara låtar för en spellista finns självklart att tillgå, ”Reckless Night” har mycket gitarrer och tjusigt körande. För den som brukar gilla balladerna bäst finns ”Patiently” som förmodligen hade tvingat upp varenda cigarettändare ur fickorna på den tiden det begav sig.
Skall man tro andra kritiker kommer den här skivan att hamna högt på listorna, när årets plattor i respektive genre skall sammanfattas vid årets slut. Ja kanske, men det kan lika gärna bli någon annan ur högen av medelmåttiga melodiösa rockband.
Jag tycker att det aldrig blir mer än lite ljummen folköls-rock.
Betyg 3/5
/Lars
Låtlista:
1. Cry Wolf
2. Strangers In The Night
3. Do You Remember
4. Reckless Night
5. How Far I Run
6. Serenade
7. Show Your Cards
8. Mistake,
9. Patiently,
10. Love Won’t Wait
0 kommentarer:
Skicka en kommentar